Trenere og spillere, og dommere. De tre hovedaktørene under en kamp. Ikke alltid like enige i alle situasjoner har nok de fleste fått et inntrykk av. Vi dommere skulle gjerne sett at trenere og spillere prøvde å se ting fra vårt ståsted noen ganger, men det gjelder nok den andre veien også. I dag, og ved senere anledninger vil spalten bli skrevet av en av de høyest rangerte dommerne i Norge, nemlig Stefan Oud. Som både spiller, trener og dommer på høyeste nivå i Sverige og Norge har han noen tanker og erfaringer om forholdet mellom disse tre aktørene. Første del i dag handler om trener og dommer.
Dagens spalte er skrevet av Stefan Oud:
Seriösa fotbollscoacher lägger ner mer tid på fotboll än andra involverad i spelet. Mer än spelare, mer än domare, mer än någon annan. Spelet utvecklas hela tiden och nya strategier ersätter gamla eller kommer tillbaka efter ha legat glömda för ett tag. En fotbollscoach måste hålla sig i framkanten av utvecklingen eller, bokstavligen, bli frånsprungen. Och det tar tid, mycket tid, att vara uppdaterad. Så att säga att seriösa fotbollscoacher är investerade i spelet är ingen överdrift.
Seriösa fotbollsdomare investerar också mycket tid, året runt, för att utvecklas och bli bättre. Läsa och lära reglerna. Plugga in undantagen till reglerna. Plugga in de tillfällena i matchen när inte ens undantagen gäller. Domare studera filmsekvenser som visar vissa typer av vissa regelbrott för att träna hjärnan att känna igen situationerna tills de att de eventuellt uppstår i en kamp. En seriös domare måste inte bara veta vilket regelbrott som begåtts utan även varför det ska flaggas eller inte.
Denna artikeln handlar om förhållandet mellan seriösa fotbollscoacher och seriösa fotbollsdomare. Jag ska försöka belysa ämnet med min erfarenhet från båda sidorna och hur jag har upplevt att vara både seriös coach och nu seriös domare.
Både som (seriös) domare och (seriös) coach vill man ha respekt för det arbete man har lagt ner inför match och det man gör under match. Flera gånger har jag som coach brustit i den respekten gentemot de som dömer matcherna. Otaliga är de gånger som jag känt mig förfördelad då domsluten gått emot mig som coach på sidlinjen: Hur kan du missa det? Varför är inte det en flagga? Men jag ser ju härifrån att…
Som coach tyckte jag att jag såg bättre från min sidlinje vad som skedde långt ner på motståndarnas sidlinje.
Vad jag inte kunde skilja på var vad jag ville skulle hända och vad som verkligen hände. I nästan alla fall när jag fick förklaringen av en domare så kunde jag förstå varför domaren gjorde sin bedömning. Jag måste erkänna att jag kanske inte alltid var enig men med en bra förklaring av beslutet var det lättare att acceptera. När jag som coach sedan såg matchfilmen så var jag i ännu fler fall tvungen att hålla med om domslutet på banan. Inte alltid, men oftast.
Det som allra mest frustrerade mig som coach var nog att jag hade ju lagt ner så otroligt mycket tid på alla förberedelser, på träningar och på att planera matchstrategi. Det enklast i de fallen det inte blev som jag ville var ju att skylla på någon annan än mig och mina spelare. Då blev det domaren. Lättast så. Det var ju alltid en fasthållning, en pass interference eller en catch som inte gick åt mitt håll. Lättast att skylla på domaren.
Varför skriver jag då det här? Är det så här jag som domare upplever coacher i Norge? Jag har aldrig upplevt en enda coach i Norge som uppfört sig lika dåligt som jag ibland gjorde som coach. Inte en enda, inte en ända gång. Och det är min ärliga mening.
Men jag förstår var frustrationen kommer ifrån. Kanske upplever några coacher samma sak som jag upplevde, att de känner sig orättvist behandlade.
När jag nu fått en djupare förståelse för domarnas arbete och det tryck som ligger på varje domare i varje domslut, vare sig det blir en flagga eller inte så tycker jag mig fått en klarar bild av samarbetet mellan coacher och domare.
För att spelarna ska få spela och publiken se en underhållande match så gäller det att ha en grundläggande förståelse och respekt för varandras arbete. Ingen kommer för att se coacher och domare vara oeniga. Ingen kommer för att se coacher skälla på domarna. Det visar bara på en bristande respekt för det arbete som domarna gör. Å andra sidan måste domarna vara ansvariga för de beslut de tar och beredda att förklara eventuella oklarheter. Snabbt, enkelt och utan att avbryta matchens naturliga rytm. Ingen kommer på matcher för att se domarna slänga (för många) flaggor.